08 augusti 2014

Opublicerat #2

Det – eller rättare sagt den – mest fotograferade under en resa av privat karaktär brukar vara ressällskapet. Oftast är vederbörande högst medveten om kameran, men inte alltid. Den här bilden är kanske lite väl bildbyråaktig, men så blir det ibland.


06 augusti 2014

Opublicerat #1

Alla yrkesverksamma fotografer sitter på högvis med bilder som aldrig har visats. Anledningarna är många, men oftast beror det nog på att utrymmet för ett reportage eller ett porträtt inte tillåter särskilt många bilder. Mot den bakgrunden startar jag serien Opublicerat, en serie som är precis vad den heter.

Först ut är en bild på Billy. Eternamnet har jag glömt, men bilden togs på uppdrag av hans sambo. I vanliga fall tackar jag nej till den här typen av porträttfotograferingar, men när den här bilden togs var jag ny i Malmö och att reka fotoplatser kändes som ett bra sätt att upptäcka staden. Bilden är tagen i ett gammalt lokstall i Limhamn. Ljuset kommer dels från den öppna dörren dels från en öppen port lite längre till höger.





18 juni 2014

Tycker du också att Malmö förtjänar ett fotografiskt center?

Två saker att göra under midsommarhelgen förutom att dansa i ring.

1. Stöd FCM1, Fotografiskt Center i M1, Malmös framtida fotocenter. Varför? För att om du gillar foto så kommer du att älska det och för att du kan välja en belöning som passar dig. Vadå belöning? Kolla in vår insamling genom Funded By Me och se vad som passar dig. Kanske kan ett årskort på FCM1 eller en fotofika med mig och mina kollegor på Apelöga passa dig?



2. Köp Faktum. Dels för att du gör en säljare glad och lite rikare, dels för att du kan läsa mitt och Maria Dahméns reportage om möbelsnickaren Stig Persson 83 år, som har snidat stolar åt självaste Zlatan.










07 juni 2014

När bilder och bildtexter är oense

Facebook är som roligast när två inlägg, oberoende av varandra, samspelar. Som när en länk till ett blogginlägg som framhäver värdet av att bild och text ska samarbeta ligger bredvid bilden nedan. Spontant känner jag att någon av männen i alla fall kunde dra lite på smilbanden.




24 maj 2014

Bildjournalistik goes Street Art

Frustrerad över att hans bilder inte fick den uppmärksamhet de förtjänade gav den franske fotografen Pierre Terdjman sig ut på Paris gator med lim och sina bilder upptryckta som affischer. Ett lyckat tilltag, verkar det som, för det blev upprinnelsen till Dysturb, en organisation som samlar in bildjournalistiskt material och visar upp det i Paris gaturum. Detta för att skapa uppmärksamhet och medvetenhet om vad som händer i vår omvärld. Läs mer på Time Lightbox.

Själv har jag inga bilder från oroshärdar att skicka in till Dysturb, utan får nöja mig med att ett antal av mina bilder smyckar köpcentret Mobilia i Malmö under deras renovering. Same same liksom. Var sak har sin plats.  Det enda som förenar är egentligen tillgängligheten till bilderna. Och möjligen en gnutta prestigelöshet.


 Paris
 Malmö






02 maj 2014

Vem fan är svensk

I går gick jag runt i ett soligt Malmö medan mina forna arbetskamrater på Jönköpings-Posten brottades med nazister i Jönköping. Robert Eriksson och Elin Elderuds bilder på nazister och motdemonstranter hittar ni på JPBild.se.

Förutom alla bra bilder gläder det mig att Jönköpings-Posten med sin kampanj "Alla får plats" tydligt tar avstånd från nazism och främlingsfientlighet.  



09 april 2014

Inspiration i Belgrad

Ibland behöver man komma bort för att få lite ny energi. Därför åkte jag och mina kollegor på Apelöga på en tvådagars inspirationsresa till Belgrad. Möten och fotopromenader varvades med öl och kaféhäng.
Mest fotade vi varandra, men en och annan belgradbo fastnade också på bild.

Min kollega Michael Ploug Gartner är videograf, hans film från Belgrad hittar du längst ner.









17 mars 2014

Vackert kämpat Malmö

Igår kändes det extra bra att vara malmöbo. Det värmde i hjärtat att få vara en av 10 000 som marscherade mot nazism. Det var många fotografer på plats, en del fotade andra tågade — jag gjorde både och. Några fotografer fastnade dessutom på bild, som malmöfotografen Anders Hansson på tredje bilden uppifrån.

Här är mina bilder från demonstrationen.











02 mars 2014

Fotografiska ger mig gråa hår

Så här skriver Fotografiska på sin sajt:
"1921 öppnade anrika Liljevalchs på Djurgården Vårsalongen för första gången. I samma anda undrar nu vi hur det står till med svensk fotografi 2014…"
"…Vi ser fram emot en inspirerande manifestation för den fotografiska bilden, med både etablerade och helt okända fotografer."

Varje Fotograf får söka med max tjugo bilder, med andra ord ska man sammanfatta sin fotografiska gärning i tjugo bilder. Mitt problem är att jag blir blixtförälskad i mina bilder, de senaste bilderna lyser liksom alltid starkast och tio år gamla bilder har därför svårt att mäta sig mot nya. Att dessutom välja ut bilder och frikoppla dem från sina ursprungliga sammanhang för att presentera dem som fotografiska "verk" ställer särskilda krav. Många av mina reportage och porträtt som har funkat bra i diverse tidningar upplevs svaga och rangliga när de står på egna ben. Därför är det kanske inte så konstigt att mina två mest självklara bildval dels är relativt nytagna, dels inte kommer från redaktionella sammanhang: En överkörd kanin och en bild på Turning torso. Gemensamt för dessa bilder är att de sammanfattar hur jag tänker bild när jag inte har ett uppdrag – form utan funktion. Och där bildens innehåll och meningsskapande lämnas till betraktaren. För mig är det fotografi, ett noga utvalt utsnitt ur den verklighet vi alla omger oss av. Något som är synligt för alla men som synliggörs genom fotografens blick.




Här hittar du all information du behöver för att söka till Fotografiskas höstsalong.

16 februari 2014

Lika / unika

Jag ber om ursäkt för de taskigt återgivna, och delvis 
beskurna, självporträtten från utställningen Ett sätt 
att leva på Moderna Museet i Malmö.
Om man ska bli en skicklig fotograf måste man öva mycket. Vill man bli en skicklig och samtidigt erkänd fotograf måste man synas och höras. En svensk trio som har lyckats alldeles utmärk med det är Anders Petersen, Anna Clarén och JH Engström. I skuggan av Christer Strömholm visas deras bilder på Moderna Museet i Malmö. Gå dit och titta om du har vägarna förbi. Där hänger många fantastiska bilder, även om några av bilderna börjar kännas som ett gammalt blandband som har spelats lite väl mycket.
Varje stor konstnärs erkännande står i relation till myten om den samme. Mytbyggande eller varumärkesbyggande kan se ut på olika sätt. Eller på exakt samma sätt. 


Egentligen är det inte så konstigt att de fotografier som visas på gallerier ofta handlar om fotograferna som har tagit dem. Konstnärer har i alla tider skrivit in sig själva i sina verk och fotografer är inga undantag. Vi är dessutom en grupp som ständigt söker bekräftelse. Oavsett vad vi tycker om personfixeringen inom konsten (och politiken för den delen) är det inget som talar för att den är avtagande, snarare tvärtom.

11 februari 2014

Färg kontra svartvitt fotografi

Göran Segeholm och Hanna Goldstein snackar bland annat om färg kontra svartvitt fotografi i avsnitt 55 av Bildradion. Göran säger att han ser världen i svartvitt, han triggas av formen och ljuset, medan Hanna är mer färgorienterad i sitt fotande. När hon undervisar brukar hon säga till sina elever att de gärna får ta med sig svartvita bilder, så länge de också fungerar som färgbilder.
När jag började fota fick jag lära mig motsatsen och minns tydligt rådet: lär dig fota i svartvitt, först när du bemästrar det kan du blanda in färg. Nio gånger av tio tänker jag i ordningen: innehåll, ljus, form och färg. Ska resultatet bli riktigt bra, får ingen av dessa byggstenar åsidosättas.

Bilden är från i somras och är minst sagt färgburen. Lägg märke till svanen – bildens punctum (min definition av punctum hittar du här).


22 januari 2014

Funktionella bilder

Som fotograf får man räkna med att ens bilder ibland sprids med vinden. I dag såg jag till exempel en av mina bilder i en dödsruna i Sydsvenskan – hedersamt på något vis. Eller som i fallet med bilden här  nedanför, som en före detta kollega skickade till mig häromdagen. Tydligen hänger en av mina bilder på BVC i Värnamo i syfte att få små barn att ställa sig på vågen. Det är sånt som värmer i vinterkylan.

Bilden i bilden kan du titta närmare på och läsa mer om här.

                                                                                                                                                                              Foto: Per-Ola Nilsson




12 januari 2014

Foto – kulturskribentens blinda fläck




En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, på samma sätt förhåller sig en dagstidnings förtroende till sina sämsta journalistiska beslut.
Alltför många journalister saknar förmågan att se en artikel som en helhet, där text och bild är lika viktiga för upplevelsen av slutresultatet.
Kultursidorna i svenska dagstidningar (alltså inte bara Sydsvenskan varifrån detta exempel är hämtat) är de sidor med störst slagsida. Det är uppenbart att texten är viktigast, trots att texterna många gånger handlar om bilder av olika slag. Paradoxen är uppenbar när de å ena sidan skriver initierat om betydelsen av fotografier och målningar och å andra sidan struntar fullständigt i hur de själva kommunicerar med bilder. Som när 64-åriga Bruce Springsteen släpper nytt album och Sydsvenskan pryder större delen av sin kulturetta med en bild på Bruce Springsteen där man uppenbart har photoshopat bort 30 år. De grå tinningarna är visserligen kvar, men hyn är så slät att ingen på fullt allvar kan tro att denne man är tio år äldre än Göran Greider.

I journalistbranschen är man rörande överens om att dagstidningars trovärdighet är viktig att värna, om inte läsarna tror på vad de läser kommer intresset för tidningen att minska. För enskilda journalister brukar den här inställningen ta sig uttryck i att man inte går ut med sin politiska tillhörighet och att man inte beblandar sig med något PR-relaterat. Allt för att verka så opartisk och pålitlig som möjligt så att man själv och tidningen man företräder ska framstå som trovärdig.
För tidningsfotografer innebär det att man (helst) inte arrangerar situationer när man fotograferar samt att man inte tar bort eller lägger till någonting i sina bilder i Photoshop.
Däremot verkar samma bransch inte ha några som helst problem med att till exempel photoshopa bort 30 år på Bruce Springsteen. Visst, man kan vifta bort kritiken med att bilden är inköpt, eller som i det här fallet är en pressbild från Sony music, men det hjälper inte. Sony Music är inte avsändaren i det här sammanhanget. Det här mönstret, med hårt retuscherade pressbilder, återkommer regelbundet i våra dagstidningars kulturdelar och jag kan inte förstå det på något annat sätt än att det saknas ett övergripande tänk kring hur bilder används i journalistiska sammanhang.

Om man, som jag, tycker att bilder har en berättande och meningsbärande funktion motsäger den här bilden allt som har med journalistik att göra. Den har ett uppenbart falskt innehåll samt en extremt partisk avsändare som dessutom felaktigt står som upphovsmakare. Min läsning av just den här bilden i just det här sammanhanget blir att om tidningen inte bryr sig mer om sanningen än så här, varför ska jag tro att deras andra uppgifter är bättre kontrollerade?